Världens ledare, storbanker, politiker har kört på som vanligt inför en kris som får härdade ekonomer att rygga tillbaka inför avgrunden.
Länge ville många tro att den globala sammanflätade ekonomin gick väldigt bra att kombinera med att ”frikoppla” vissa delar av den. Det var det budskap som spreds via affärstidningar och ledare. Till exempel Kina kunde tänkas som en stadig, självständig ekonomi som kunde dra igång världsekonomin om USA knäade.
Men verkligheten tycks inte vilja stämma med denna trevliga och lugnande teori. Sprickor och kollapser sprider sig över världsekonomin, utan att väja för de fattiga länderna och de framväxande ”nya” ekonomierna. Det ser ut som om den fattiga befolkningen i u-länderna som vanligt får betala det allra tyngsta priset för krisen.
Har SAAB-chefen kanske råkat in i en psykos?
Behöver han kanske en sån där tröja som man knyter i ryggen? Finns det sjuklig optimism?
Sådana frågor till olika experter kunde P1-lyssnaren få höra förra torsdagen (Nordegren i P1 heter programmet) blandat med musik som ”Always look on the bright side of life”, från Monty Pythons Life of Brian.
Intervjun med SAAB-chefen själv lät en smula surrealistisk, ”Framtiden är inte osäker för SAAB”, sa han och kom med uttalanden som gick ut på att alla var så vänliga och framtiden var en utmaning och det finns så mycket bra idéer… ja, allt var så bra så.
Att höga företagschefer pratar så i kristider är kanske inte helt ovanligt. Att programledarna i P1 undrar om det är dags för tvångströja eller spekulerar i att de lider av avancerad verklighetsflykt är kanske mer ovanligt i det andäktigt nyliberala mediasverige.
Är kanske befolkningen i de drabbade länderna mer klarsynta än sina politiker, ekonomer, företagsledare etc? Det ser inte bättre ut.
Förra lördagen förekom massdemonstrationer i tre av de hårdast drabbade länderna, Turkiet, Ungern och Island. I Turkiet drabbade arbetare från de två största facken samman med polis i Ankara, i protest mot ett eventuellt IMF-lån som just nu förhandlas, skriver the Guardian.
Bensin, olja, vete och ris har ökat i pris och arbetslösheten ligger kring tio procent.
I Budapest protesterade offentliganställda, bland annat lärare och brandmän, utanför parlamentet mot nedskärningar i löner och pensioner. På Island krävde man regeringens avgång.
Så hur kunniga och säkra låter ekonomer, företagsledare, politiker etc i dag? Låter de kanske lika absurda som SAAB-chefen lät i P1?
Vad är dröm och verklighet i det nya häpnadsväckande läget i världsekonomin?
En opiedröm som något år florerat i de högre finanssfärerna kallades ”decoupling”, frikoppling.
Så sent som i mars i år försökte den stora affärstidningen the Economist visa att det visst går att äta kakan och ha den kvar: alltså att en i det närmaste total globalisering av ekonomin går att förena med ”frikoppling” av delar av denna världsekonomi. I den bemärkelsen att en recession i lokomotivet USA inte skulle påverka tillväxten i dessa länder särskilt mycket. Teorin gällde Asien, särskilt Kina, och i viss mån Europa.
Det fanns en from förhoppning om att Kina skulle kunna ta över rollen som motor i världsekonomin. Kanske BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina) kunde begränsa effekterna av krisen i världsskala?
Frikopplingen är en myt (alternativt ”garbage”, sopor), ryar andra, även bland borgerliga ekonomer.
Världens ekonomier är trots allt hopblandade intill förväxling och förblandning, till exempel via handel.
Ingen vettig ekonom säger idag att han eller hon vet hur det ska gå och vart det är på väg. Däremot kan somliga ibland låta som katastrofprofeter när de talar om hur det gick med den förra megakrisen, 1929. Den fick sin slutliga lösning i andra världskriget…
Till dem hör François Chenais, medlem i Attac Frankrikes vetenskapliga råd. Han har en mörk syn på framtiden. De framväxande länderna är alls inte immuna mot krisen, säger han, och början på krisen i USA och nu i Europa har lett till minskad export och tillväxt i Japan och Kina.
Adam Hanieh är en annan skribent, från Kanada, som bland annat skrivit en artikel just om ”Making the world’s poor pay: The economic crisis and the Global South” (Hur världens fattiga kommer att få betala: den ekonomiska krisen och länderna i Syd). Han påpekar själv att det är ett synnerligen ovanligt ämne både bland vänster- och högerskribenter.
När folk i den rika världen – främst USA – inte längre kan låna och konsumera påverkar det hela världsekonomin, skriver Hanieh. Och berättar om en rätt okänd ekonomisk indikator: Baltic Dry Index (BDI).
Den mäter vad det kostar att skeppa, till exempel kol, järnmalm och stål. Från juni till november i år sjönk index med 92 procent. Hyran för de stora lastfartygen sjönk från 234 000 dollar per dag till 7 340 dollar. Och detta skulle visa dels att efterfrågan på vissa råvaror sjunker och dels att rederierna inte kan få bankkrediter.
Detta i sin tur visar förstås på sjunkande världshandel. Till exempel koppar har fallit med 23 procent på två månader. Kinas efterfrågan på denna viktiga industrimetall har mer än halverats i år.
Världshandeln kommer främst att påverka de länder som antagit den exportorienterade modellen för utveckling. Bakom denna inriktning ligger som bekant sedan ett par årtionden IMF och Världsbanken.
Kina, som skulle rädda det nyliberala finanssystemet – Kinas export hamnar på noll eller till och med på minus år 2009, säger Standard Chartered Bank, och JP Morgan Chase, ett av världens största finansföretag, hävdar att Kinas export sjunker med 5,7 procent för varje procents nedgång i den globala tillväxten. Det låter inte så lovande för teorin om ”frikopplingen”.
Kina behöver 17 miljoner nya jobb per år för bondebefolkning som flyttar till städerna, skriver Hanieh. 11-12 procents tillväxt kan minska till 8 procent, och det låter inte som en katastrof, men kommer att innebära enorma sociala oroligheter, säger han.
Redan idag går miljoner kinesiska arbetare ut och protesterar mot nedlagda fabriker och ägare som försvinner med tillgångarna.
Det finns färska exempel vad på vad som redan händer, säger han. Inte bara världshandelns sammanbrott utan också utländsk kapitalflykt från börserna och andra investeringar i Syd hotar dessa länder.
Han talar om en ”dödlig mix” av kapitalflykt, stigande inflation och sjunkande exportinkomster.
Pakistan ligger på gränsen till total kollaps och behöver sex miljarder dollar ögonblickligen (han citerar tyske utrikesministern som 28 oktober sa att ”världen har bara sex dagar på sig att rädda Pakistan”).
Utländska investerare drar tillbaka sina dollar från Sri lanka som har förlorat 25 procent av sin utländska valutareserv. Hälften av landets textilexport gick till USA förra året, 45 procent till EU, där efterfrågan förväntas minska. Ökande inflation drabbar de fattiga hårdast med ökande matpriser.
Samma sak gäller Indien där utlandsvalutan också lämnar landet. Tredje veckan i oktober försvann 51 miljarder dollar ur landet. Textilindustrin, den näst största efter jordbruket exporterar 70 procent till USA och Europa. Den förväntas krympa med 25 procent i vinter och massavskeden har redan börjat.
En rad andra viktiga industrier (stål, cement, finans, bygge etc) kommer att skära ned de anställda med 25 procent enligt Indiens handelskammare.
Mönstret upprepas över hela jorden, skriver han.
Det gäller Mexiko, Turkiet, Indonesien, Brasilien, Argentina, Sydkorea, fattiga länder i östra och södra Europa. Vad som väntar är sammanbrott för tillväxten, kapitalflykt och sjunkande valutor.
Och IMF är tillbaka och lånar ut pengar. 16,6 miljarder dollar till Ukraina, 15,7 miljarder till Ungern och så vidare. Men till vilka villkor? De är inte särskilt klara den här gången, skriver han. Ukrainas villkor är ännu inte kända.
Ungern ska skära ner på sociala utgifter och frysa löner, men alla detaljerna är inte offentliga ännu.
Adam Hanieh tror att vi kan förvänta oss mycket hårdare villkor för de fattiga ländernas lån än för länderna i Europa. Han använder välbekanta begrepp: stor arbetslöshet, påtryckningar för privatiseringar, nedskärningar i vård, skola och omsorg, allt för den balanserade budgetens skull.
Det handlar om vilket motstånd som möter dessa angrepp, skriver han.
Intressant?
Bloggat: Svensson1, Svensson2, Kildén & Åsman1, Kildén & Åsman2, Röda Malmö, Spånbinge,
I media: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Finanskris, Kina, Indien, USA, Pakistan, Sri Lanka, Skuldkris, ekonomisk kris, Recession, Handel, Export, Etiketter